Jag vet inte hur många gånger jag legat och gråtit i min säng. Halsen har ömmat. Ögonen fyllts med vätska. Och tankarna bara snurrat. Jag vet inte hur många gånger jag har legat och gråtit i min säng till My Sisters Keeper.

En av världens finaste filmer. En av världens sorgligaste filmer.

Ännu jobbigare är det när man ser en film som man vet att man gråter av för att den är så sorglig och man samtidigt inser hur lycklig man är genom att höra en låt. En låt som både innebär all smärta i filmen. Och all lycka i vardagen.

"There's something in your voice
Makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts the rest of my life

If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
If you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done"