Jag har börjat inse hur less jag är på allt som jag är van med. Hur lätt jag blir uttråkad av det jag alltid hållit på med. Hur irriterad jag kan bli på dem jag umgås mest med.

Jag har börjat inse att det är dags att göra något nytt. Något nytt för att inte sluta med allt. Tappa alla jag bryr mig om och låta allting rinna ut i sanden.

Det enda jag inte har ledsnat på är gymmet. Där kan jag spendera timmar om det behövs. Jag vet inte hur många gånger jag varit där sista tiden och om jag ska vara helt ärligt så tror jag att det är bäst så. Det är nämligen gymmet som gör att jag orkar.

Det är vad som behövs för att jag ska orka vara trevlig. För att jag ska vilja kliva upp på morgonen. För att jag ska ha lusten att träffa människor. För att jag ska kunna leva ordentligt.

Att dränka sorg, ilska och hat i träningen är det bästa jag någonsin gjort och att leta fram glädjen, lyckan och skratten på samma ställe gör det så mycket mer värt i slutändan.