We're smiling but we're close to tears

Sitter hemma nu efter att ha haft morgonmöte på jobbet och varit hemma hos föräldrarna och lekt med Maja och Felix som varit på besök. Himla roligt att träffa dem idag men jag kände mig lite som Fru Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Först blev jag glad när dem kom, sen blev jag glad när dem gick.

Det är rätt jobbigt att försöka hålla dem sysselsatta en längre tid. Händer det inget så klättrar dem på väggarna.

Nu väntar jag på att Rebecca ska sluta jobba för att sedan möta upp henne. Blir en snabb tur till Teg då och sedan ev. vidare till O'learys. Blir dock en tidig kväll för mig, jobbet kallar imorgon.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback