Hade mest bara tänkt berätta hur underbart livet är just nu. Allt börjar gå åt rätt håll efter många om och men. Jag är piggare, gladare och börjar sakta men säkert orka mer. Trots massa stress och att jag just nu är sjukt lättretlig (mest på grund av att jag är så pass stressad). Men jag håller ihop rätt bra ändå tycker jag, det har varit mycket värre. Jag har världens bästa pojkvän som stöttar mig hela tiden trots att han inte riktigt vet vad jag går igenom. Och han stöttar och tröstar när jag mår som sämst. Jag litar så oerhört mycket på honom och han är verkligen min klippa. 

 

Mest för att ni ska förstå hur mina känslor svajar just nu så kan jag säga att mina ögon är helt fyllda av tårar nu bara av att jag tänker på vilken tur jag har som har den grabben i mitt liv. Utan honom är det inte omöjligt att jag inte hade orkat kliva upp om dagarna. Och jag skämtar inte ens när jag säger det. Att ha så mycket som händer i huvudet samtidigt som jag stressar på orsakar verkligen konstiga saker i kroppen. Feber, yrsel och orklöshet är bara några av sakerna. 

 

Förutom min underbara pojkvän har jag även mina närmsta vänner. De som alltid finns vid min sida. De som alltid kommer med stöttande ord och är sådär extra kärleksfulla när det verkligen behövs. Så länge som jag har dem så behöver jag ingenting annat. Så det är den kombinationen som gör att jag orkar just nu.

 

Samtidigt är det skönt att skriva av sig. Skönt att släppa ut saker på ett helt annat sätt än vad jag gör när jag berättar om saker för andra. Även om jag inte skriver precis vad det är som tynger mig så hjälper det. Att skriva är mitt sätt att bearbeta saker, att släppa ut det från huvudet och bara göra sig fri från tankarna för någon timma. Det är värt så mycket att kunna fokusera på något roligare. Och det verkar hjälpa, det och mycket annat hjälper mig. Så snart hoppas jag på att jag är så pass stabil igen att jag inte behöver vakna med ångest vissa dagar och knappt orka röra mig. Snart ska jag vara den sprudlande glada person som jag annars är. 

 

Jag vill passa på att tacka alla som stället upp, i vått och tort! Och tack för att ni orkar med mina humörsvängningar och mina sammanbrott. Det är inte lätt, det vet jag. Men ni gör ett fantastiskt jobb. Tack!