Just nu är mitt liv näst intill perfekt. Jag lever med världens bästa människa som får mig att orka allt och som alltid ställer upp. Jag har underbara kollegor som gör allt så mycket roligare. Och jag har vänner som förgyller livet. Men ändå så tänker jag tillbaka på vänner jag inte längre pratar med. Vänner jag inte längre umgås med.

Om det gått flera år eller bara några dagar spelar ingen större roll. Det är alltid lika jobbigt. Att folk förändras vet man. Men när allt byts ut snabbt så blir det så mycket svårare att anpassa sig till det. Ibland önskar man bara att man kunde spola tillbaka tiden och pausa de bra stunderna...