Don't cry because it's over, smile because it happened.

Idag är en jobbig dag. En dag där många tankar går till nära och kära. Många tankar går även till alla som inte längre finns här. Under de senaste tio åren har mycket hänt. Jag har förlorat många människor som betytt otroligt mycket för mig. Både familjemedlemmar och vänner. Det började mer eller mindre när min mormor, som nästan var lika mycket mamma som mormor för mig, gick bort i januari 2003. Jag var hemma hos henne och morfar när mina föräldrar jobbade när jag var liten och det skapade ett oerhört starkt band till dem. Det är något av det jobbigaste som hänt mig. 

Förutom att min mormor lämnat mig så har även min farmor gjort det. Min bästa väns mor. 2 nära vänner och 3 vänner som jag umgåtts med relativt mycket. Det har format mig till den människa jag är idag. Men trots det så gör det fortfarande lika ont. 

Jag hoppas att alla tar vara på de personer som finns i ens närhet medan det fortfarande inte är försent. Det är något jag har fått lära mig att göra den hårda vägen. Och jag önskar inte en enda människa den smärtan som jag har känt. 

If you're reading this...
Congratulations, you're alive.
If that's not something to smile about,
then I don't know what is.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback