O liv som blev tänt.

Orden faller inte på plats så som de brukar göra och jag är rädd. Räddare än jag varit på väldigt länge. Jag hoppas, tror och ber.

Ber, även fast jag inte är religös. Ber för att det inte ska ta slut här. Jag ber om att du ska få öppna dina ögon igen. För din familjs skull, för vår skull. För ungt och för mycket kvar.

Om jag har en önskning i mitt liv, så använder jag den nu. Jag vet att den kan behövas nu och jag vill inget annat än att se dig vaken igen. Vid liv, även om det skulle innebära att inte riktigt leva. Att se dina barn tillsammans med dig och se lyckan i din fru när du är med henne. Att veta att hela vår familj kommer klara sig. Det är min önskan...



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback