Back in the days

Har precis hittat en ungefär 3 år gammal bild på mig själv och jag börjar inse att jag var rätt smal då. Och det gav mig lite motivation till att börja träna ordentligt igen. Både tappa lite i vikt och på samma gång må bättre. Det låter rätt bra tycker jag. 



On the road again

På några minuter kommer min finaste hem och då får jag äntligen lite sällskap igen. Det är så himla tråkigt att vara hemma själv. Som tur är så är den här veckan bättre för mig, då jag i alla fall får sova med Björn. Det får jag ju inte när han jobbar natt. Så jag ska väl inte klaga.

Imorgon kommer i alla fall Malin och Hardy hit och äter med mig! Så då får jag både sällskap och tid till att umgås med henne samtidigt som jag får träffa Hardy igen. Så sjukt rolig liten grabb!
Och imorgon kommer även vårt internet! Som vi har väntat. Efter två felskickningar så är det äntligen här!! Vilken frihet att kunna sitta vid datorn och surfa istället för att plåga sig med telefonen.

Nu ska jag ta och duka från lite mat åt mannen så att han bara kan sätta sig och äta när han kommer in genom dörren. Vilken flickvän jag är alltså!


Hemmafru

Idag har jag tagit fram hemmafrun i mig! Efter att ha haft en helg full av saker så är det nu dags att gå tillbaka till en lite lugnare vardag. Så jag ställde mig och bakade idag. Det var formfranskor med flingsalt och krossade linfrön som stod på schemat idag. Och jag blev faktiskt mycket nöjd med både utseendet och smaken!

Snart ska jag ta och plocka undan lite saker och hitta platser åt lite saker som vi ännu inte har hunnit packa upp. Jag ska även ta en tur runt lägenheten med dammsugaren när jag fått bort lite saker från golven. Jag älskar verkligen det hör med att göra det fint så det ska nog gå rätt bra det här!


Nu ses vi rätt sällan

Så himla jobbigt det är att inte ha något internet. Allt är så mycket jobbigare via telefonen. Jag fasar inför att betala räkningarna via den...

Men förutom det så ligger jag ensam i soffan och bara väntar. Väntar på att ögonen ska falla ihop och väntar på att min man ska komma hem. Jag trivs inte alls med hans nattveckor. Jag är så himla rädd av mig när det bara är jag hemma. Men sånt får man ta helt enkelt. Som tur är så är det värt det och jag har bara den här natten och en natt till ensam. Men jag vill ändå somna så snabbt som möjligt så att han kommer hem snabbt!

Förutom att vara rädd så sitter jag och svär åt min telefon. Den vill inte laddas riktigt och som jag sa tidigare. Allt är svårare. Jag försöker att hitta massa fina höstkläder, men det går lite sådär. Får väl vänta tills 2/9 då vårt bredband är beräknat. Jaja, dags att sova nu kanske! Imorgon väntar nya saker att ta tag i!

https://cdn1.cdnme.se/2360900/6-3/pic_52152939e087c316cdac5abf.jpg" class="image">


Night

Jag trivs så himla bra i lägenheten tillsammans med min favoritgrabb! Att en människa kan göra någon annan så lycklig! Det är bara lite jobbigt att sova just nu. Jag har ju precis vant mig vid att bo med honom och att somna och vakna med han precis bredvid mig. Men nu jobbar han natt den här veckan. Så jag har ingen Björn bredvid mig när jag somnar.

Vi har i alla fall fått det riktigt fint och mysigt här nu. Vilket känns hur bra som helst. Det här är vår lägenhet och allt är som vi vill ha det. Det känns så rätt det här. Som att det är såhär det ska vara och att allt löser sig nu. Och det är bland de skönaste känslorna jag någonsin haft!


Dreams of this night

I want to fall in love, get my heart broken, not being able to sleep or eat for a month, try to get over everything, have rebound sex and learning to live again.


Tro, hopp och kärlek

Att inte veta vad som riktigt händer och att veta att jag inget kan göra. Vad av det som är värst det vet jag inte. Att sitta och vänta är bland det jobbigaste. Vänta på att telefonen ska ringa. Veta att det kommer antingen bra eller dåliga nyheter. Att inte kunna hjälpa till.

Att lita på sitt hopp och verkligen önska att det räcket. Det är inte lätt.

Vi är många som hoppas på det bästa och vi är lika många som vill tro att det löser sig. Lika många ber om att du ska få vakna utan allt för stora skador och ännu fler tänker på dig och din familj. Det jobbiga är att inga av våra tankar, ingen tro från oss och inte ens våra böner kan hjälpa dig. Det enda vi har kvar är hoppet.

O liv som blev tänt.

Orden faller inte på plats så som de brukar göra och jag är rädd. Räddare än jag varit på väldigt länge. Jag hoppas, tror och ber.

Ber, även fast jag inte är religös. Ber för att det inte ska ta slut här. Jag ber om att du ska få öppna dina ögon igen. För din familjs skull, för vår skull. För ungt och för mycket kvar.

Om jag har en önskning i mitt liv, så använder jag den nu. Jag vet att den kan behövas nu och jag vill inget annat än att se dig vaken igen. Vid liv, även om det skulle innebära att inte riktigt leva. Att se dina barn tillsammans med dig och se lyckan i din fru när du är med henne. Att veta att hela vår familj kommer klara sig. Det är min önskan...