Tro, hopp och kärlek

Att inte veta vad som riktigt händer och att veta att jag inget kan göra. Vad av det som är värst det vet jag inte. Att sitta och vänta är bland det jobbigaste. Vänta på att telefonen ska ringa. Veta att det kommer antingen bra eller dåliga nyheter. Att inte kunna hjälpa till.

Att lita på sitt hopp och verkligen önska att det räcket. Det är inte lätt.

Vi är många som hoppas på det bästa och vi är lika många som vill tro att det löser sig. Lika många ber om att du ska få vakna utan allt för stora skador och ännu fler tänker på dig och din familj. Det jobbiga är att inga av våra tankar, ingen tro från oss och inte ens våra böner kan hjälpa dig. Det enda vi har kvar är hoppet.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback